Omotiverad

Jag skyller min omotivering och oförmåga att få saker och ting färdiga på datorn, men det är ju sant att jag startade bloggen för att sporra mej själv.
Och utan att kunna "tvinga" mej med bloggens hjälp blir det en del oklara projekt.
Vilket känns väldigt trist.
Jag är låg nu när dottern är på kollo, det är för tomt och för tyst.
Två katter och en hund hemma är inte samma sak, liv och rörelse känns mycket bättre.
Nåväl hon kommer hem på torsdag och jag kan just tänka mej hur obstinat och rastlös hon ska bli då.
Börjar iaf praktik den 23 juli, arbetsförmedlingen sa ja till 3 månader sålänge, bättre än inget.

Jag kan inte visa bilder eftersom min datorn gett sej, men de små hästarna hänger nu en och en på tråd med var sitt hjärta, jag tar foton för nån gång ska jag väl lyckas få ordning på datorn.

Så är det

Min dator har gett upp.
Springer runt och knycker minuter här och där, har liksom inte lust eller tid och jobbar vidare på sömnad och nålbindning.
Bloggen får bli vilandes med några ord då och då.
Dottern har åkt på kollo och det är tyst som tusan hemma men som tröst köpte jag Sundström & Bongo Brains och de livar upp, önskar de hade haft en spelning snart.

Lev väl och jag finns på mailen om det skulle vara något :)

Man borde inte öppna munnen

Det är bra konstigt egentligen.
När jag fått klart för mej att jag inte skulle kunna ta mej till dalarna med grejerna och allt kändes lessamt så kom ett mail - Du kan ta det lugnt, det har blivit försenat men är fortfarande aktuellt.
Skumt.

Sen mötet med af, ja vad kan man säja om det..mer än att man tydligen inte ska ha några egna ideér om vad man ska göra.
Praktiken ja den kan bli av om jag får göra sånt som anställda inte gör, men det ska iallafall vara en arbetsprövning för att se om kroppskrället fixar butiksarbete.
Undrar vad man gör då ?

Dessutom råkade (vilket man tydligen ej ska vara) jag vara ärlig och tala om att jag skulle kunna få ha mina grejer i butiken för af - det var verkligen inte bra.
Nu handlar ju den lilla försäljning jag sysslar med om hobbyverksamhet, dessutom i liten skala. Jag gjorde mitt bästa för att förklara det för af.
Dessutom - om man gör något man tycker om funkar man rent praktiskt bättre, dvs kroppskrället kanske kan tänkas hålla ihop.

Kursen jag gått med SDI , FIRO , Johari mm är nu slut.

Till hösten ska jag gå en föräldrautbildningskurs som heter Nya Steg som sedan kommunen/studieförbund ska erbjuda alla föräldrar med barn i åk6, detta ansåg af var en fritidssysselsättning inte ett arbete fast det är kursledare jag blir. Visserligen är det ju kursledare och inte en hundra procentig tjänst, men bättre än inget tycker jag.

Med andra ord så mötet med af blev ej särskillt positivt.

Och så har jag återigen blivit singel, jag har försökt,vi har försökt men det verkar som det varit lönlöst.

Well life goes on.

Dottern åker på kollo om bara ett par dagar, och jag skulle verkligen behöva göra något uppmuntrande och riktigt skoj. Jag kan bara inte komma på något.

Muntergöken Tvärslå skall ta en nattlig promenad med löptiken nu.

Roar mej med hästar

Lite deppad efter att varit tvungen att ställa in tänkta planer så skulle jag laga cykeln och ta en picknick tur med dottern och glömde i eländet bort att skruva fast bromsen....

Såklart jag kraschade.

Blåmärken, skrapsår och blod blev det.

I morgon var det dax för träffen med af, måtte planen om praktik gå vägen nu.

Idag har jag roat (?) mej med att göra hästar, flirtiga hästar.

Stillasittandes med hunden i parken, i lugn och ro.

De är inte riktigt färgdiga ännu men glada är de ändå.

Sad but true

Sad but true - är att det skiter sej med dalaprojektet.
Jag tar mej inte dit, skjutsen har bangat.
MEN mitt i allt miserabla elände som jag nu känner försöker jag tvinga tankarna till att det går bra ändå, snart ska jag börja en praktik i en liten butik som ville ha mina saker till försäljning.
Det blir kul.
Ja det känns riktigt kul - fast lite skraj att arbetsförmedlingen ska säja nej är jag.
Arbetsförmedlingen har redan sagt ja men jag har inte fått svar på mitt mail och mina frågor så lite nervöst känns det.
Fattas ju bara att det också går åt skogen.
MEN då har jag iaf en beställning på vantar att göra klart och snart är det augusti och Hantverkets dag som jag troligen inte hinner med i år, men ändå.

Det gäller att se det positivt fast luften gått ur en.

Om någon undrar

Om någon skulle fundera på vart jag tagit vägen så har jag fastnat i symaskinen.

Jag försöker spotta fram ideér och få de gjorda så fort som möjligt för till helgen är tanken att sakerna ska förflyttas till nedre delen av dalarna.
Tyvärr känns det lite osäkert fortfarande, jag är inte alls nöjd med vad jag fått fram men som sagt var, jag jobbar bäst med "kniven mot strupen" .

Blodtrycket har inte sjunkit trots blodtrycksmedicinen och läkarn ordinerade dubbel dos från förra veckan, kanske slipper jag huvudvärken som molat och hjärtklappningen som känts lite illavarslande.

Nix back to work.
Bilder kommer så småning om.
Och för de intresserade kan jag tala om att ena cykelns regnskydd (se tidigare sydda saker) har blivit stulet.

Ett par plånböcker till

Två plånböcker blev det idag, som synes är den ena broderad härom dagen så själva utsidan kanske redan är sedd.

Plånboken som är orange och brun har plastficka i mitten, det kanske inte syns så bra men orkade liksom inte med att stoppa in en massa grejer i den.

Tyget till den plånboken har jag hatkärlek till.

Jag har två rätt stora bitar av det och tänkte använda dom som gardiner en gång i tiden men det blev liksom för mycket.

En annan gång när jag inte kunde låta bli det eftersom det är hatkärlek så sydde jag mej en kjol av det ena stycket, en långkjol som jag aldrig använde men den finns... någonstans och endera dagen blir det något annat av tyget.