För ett par veckor sedan fick jag ett par längdåkningsskidor av en grann farbror, en så snäll herre som tyckte att hans skidåkningstid var över och att det var dumt att hans skidor inte användes.
Själv har jag inte åkt skidor sedan barnsben och det var väldigt länge sedan, himla skoj skulle det vara om jag kunde få prova en sväng nu när det finns snö ute. Om svanskotevärken kunde ge sej och diskbråcket kunde lugna sej jämt lite mer bara, för jag vågar inte än.
När Isabell gjort sitt ute och det ska plockas upp då får jag rätt rejäla problem.
Klarar ju inte att gå några längre promenader heller så jag tycker lite synd om snöhunden, hon älskar ju snön.
3 kommentarer:
Åh, hon ser verkligen ut att njuta! :)
Jag hoppas att värken ger med sig snart. Det är bland det värsta jag vet, ryggvärk. Sköt om den ordentligt! Ja, inte värken då men ryggen . . .
Tack.
Hundglädje:)
Skicka en kommentar