Funderade så jag höll på att bli halvvägs galen för jag visste att även om min gamla spinnrock åts upp av en glöpen hund så hade jag sparat spolarna ut-i-fall-att sådär... men hittade inte den där kartongen som jag såväl visste vart den var med alla spolarna i.
Tog mej en stor mugg kaffe och kom på att det nog satt ett antal spolar på knäpphärveln nere i källaren... Gick ner i källaren och hittade härveln med 6 spolar på - min lycka är gjord, tänkte jag lycklig.
Kom upp igen och provade om de passade vingens pinne, men icke, pinnen är för grov.
Ska det jäklas så görs det ordentligt.
Nålbinder och nålbinder för nu är anmälan inskickad.
De här ska broderas och valkas lite sen är de klara.
Jag brukar inte valka för jag tycker inte det behövs, det jobbar ju knappast någon i skogen längre med nålbundna vantar och de blir väldigt varma ändå. Men de här har så mycket fett kvar i ullen så jag ska göra det ändå, så de mjukas upp lite.
Solrosorna växer och det är väldigt kul att se hur de drar iväg, flera cm per dygn, fast inte den här mini solrosen, som skulle ha blivit många meter.
3 kommentarer:
Oj vilka fina vantar, gillade att tummen var röd!!!
Nålbindning?? Coolt, helt nytt för mig (har förstått att det är en gammal teknik). Jag fullkomligt älskar att det finns några därute som fortfarande "kan". Heja!
Mot nya tider - Tack,vantarna är inte riktigt klara än men snart så.
Fru P - Jag tycker det är rätt viktigt att bevara gamla tekniker, men jag blandar in lite nytt i det gamla :)
Skicka en kommentar