I morgon förmiddag åker dottern på kollo.
Jag - mamman ska vara ensam singularis i två veckor - jag kommer stå här och stirra .. ja för jag vet knappt hur det är att bli sådär ensam en längre tid.
Händer inget som tex ett sammanbrott så är det meningen att karln ska komma hit om en vecka.
Nu brukar jag inte få sammanbrott särskillt ofta och skulle jag få det så varar de inte särskillt länge, det tar för mycket på krafterna, nej det handlar om sammanbrott för att jag är ensam hemma.
- Vad gör man ensam hemma ?
Och sedan då när man börjat landa ja då ska en karl komma och blandar sej in i livet som man börjat andas i.
Ja det ordnar sej nog, men hemskt känns det just nu. Dottern var som en skuttande fjäder och jag det samma nu ikväll.
Det har packats ner och packats upp om och om igen. Listor har prickats i och så stora kramen då och då. Sen blev det ostbågar och Pimp my ride på tv och hunden låg nöjt på golvet nedanför och fångade fallande ostbågar.
I morgon är jag ensam .... hur ska jag få något gjort alls ?
2 kommentarer:
Åh, jag vet precis hur du känner dig.
Jag längtar efter att få vara ensam ibland och göra allt det där jag inte hinner med annars, men sen blir man alldeles förlamad när det blir tyst i huset. Man blir inte effektiv och fårnågot gjort, samtidigt kan man inte ta det lugnt och bara slappa heller... Dilemma.
Ja, det är hemskt.. jag vet massor av saker jag verkligen borde göra.
Men i morgon ska jag göra ett försök att ta mej samman.
Skicka en kommentar