Det hamnade ett litet hjärta på vardera tumme på de där grågröna nålbundna som jag visade sist, nu är färgen på den här bilden lite skum, vantarna ser mest blåa ut fast de är gråa.
Det här är vad jag trodde var Tvestjärtarnas urmoder.
Så rädd jag var när jag fick syn på den !Jag är inte så värst oroad för vare sej kryp eller odjur men den här var närmre 5 - 6 cm och jag såg framför mej hur den antingen skulle flyga upp och trassla in sej i håret (som alla smådjur gör) eller om jag försökte dräpa den så skulle den kröka ihop sej och sprattla och aldrig dö.
Jag smög mej fram och fotade för jag var säker på att ingen skulle tro mej och jag berättade om den.
När kortet var taget och jag stod tryggt i köket och tittade på bilden... då såg jag vad det egentligen var .
En bit ullgarn - gissa om jag kände mej lurad fast lättad ?
(Pappan och barnen tog sej hem utan missöden och i rätt tid btw.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar