Next please

Vantarna till lilltjejen är klara.
Sådär enkelt stickat som jag klarar och enkelt yllebroderi på.
Jo, jag sätter hjärta på allt jag gör, och skulle jag inte göra det så får jag kämpa för jag vill verkligen att det ska sitta ett på. Spelar liksom ingen roll vad det är eller till vem, fast att sätta hjärta på karls barns vantar är inte svårt direkt, barna är goa.
Två barn till ska ha vantar men först måste jag fixa till Get-Lenas karls hunds outfit, lille Jack fryser om vintern.
Och den nålbundna tröjan ja den måste jag köra på med, innan det är för sent.

Dragspelsbaskern jag gjorde stickade jag ju så hårt så den hänger på uttöjning fylld med en mindre basketboll.

Jag har suttit en stund vid symaskinen också men den grejen hamnar inte med i bloggen, inte än iallafall.

Nålbindningskursen är snart slut, en gång kvar bara och deltagarna jobbar på duktigt måste jag säja men jag är lite osäker på om båda hinner klart med vantarna.

Jag har erbjudit dom en extra kursdag, vi får se hur det blir med det.

Och på tisdag börjar jag en praktik - jisses 5 veckors praktik ja det får en att känna sej som när man var 15 och började jobba.....

Jaja det kan förhoppningsvis bli bra, jag vet ju inte vad knäna och axelskrället klarar riktigt.

Jag ser iallafall fram emot att börja, det ska bli intressant.