12 januari 2009

Smällar man får ta, det är bara att bita ihop

En liten varning vill jag passa på att utfärda, ett vanligt dörrhandtag kan vara väldigt ilsket och man möter på det i full rusning. Jag fick ett rejält blåmärke runt halva handleden, det blev iofs gult rätt snabbt.
Jag är så sugen på att köpa garn, jag vill ha Manos garn.... jag vill verkligen ha det.

Men lusfattig eftersom sonen ska försörjas tills han får studiemedlet vilket kan ta upp till 5 till.

Jaja jag klarar mej utan det, jag vet ju iallafall inte vad jag ska göra med det ... lite vantar kanske ? Ett par till mej kanske ?

Jag håller på med vantbytes vantarna och jodå jag har repat upp igen och inte blir jag nöjd ändå men det känns kanske bättre sen när de är klara ?

Fast nu har jag fått se bytesvännens stickade saker och då fick jag genast ännu mera prestations ångest.

En annan sak som var skoj, min garn och te 2 - bytesvän hörde av sej tillslut, hon har tydligen inte ens fått någon uthämtningsavi från posten, mycket skumt och synd på redan betalt porto men det ska skickas igen och nåde posten om de sabbar det.

I övrigt har det fötts en liten flicka, bara 2600g och 46 cm liten, jag hoppas jag får kalla mej fastermoster ännu en gång.

1 kommentar:

Fru P sa...

Jobbigt med duktiga bytesvänner, jag hade också en proffsig en. Men hon blev nöjd, men alla är ju så snälla i den här stick-världen. Bra att det löste sig till sist med paketstrulet. Och du, spring inte!