Ett under om man tittar och tänker efter

Jag påbörjade ett par tvåändsstickade vantar ikväll men ser att jag måste repa upp, det blir för stort.
Det är lite fundersamt med stickning om man stickar hårt tycker jag.
Enligt damen jag hade som lärare när jag gick kursen så kan man inte tvåändssticka för hårt, men jag tycker det blir fruktansvärt kompakt och stelt när jag gör så hårt.
Så jag har alltså krympt maskantalet något och tagit lite grövre stickor och så hände det sej att vanten blir för stor.
Så kan det gå. Bara att repa upp igen.
Jag blev iallafall så sugen på att göra mej ett par vantar när jag tittade på MammaP och Annapuh´s superfina tvåändsstickade vantar.
Visst tröjan allra först och den växer sakta men säkert, men när händerna stelnar till så är det rätt trevligt att ha lite att byta med.
I morse hade det skett, det jag väntat på som en ivrig människa som blir förälder för första gången.
Två knoppar har slagit ut.
Jag har bara mobilen att fota med så bilderna blir som de blir, fantastiska detaljer om man tittar noga, i verkligheten ska jag väl också säja.