16 februari 2011

Utmanad av mej själv och lilla sis

Jag undrar varför jag utsätter mej själv för ren galenskap då och då ?
Jag säjer bara räkna, mäta, räkna, rita mönster, välja färger, tvåändssticka medans jag funderar på hur det var man gjorde och så tvinna upp alla sablans nystan som hänger i trådar... puuh..

Stickade mönstret fel, repa upp, trassla upp garntrådarna och sticka om.... stickade mönstret fel igen... jag blev trött på eländet.
Varför kunde jag bara inte göra ett par randiga tvåändsstickade vantar ?

För att jag gjort ett par redan ?
För att jag ville ha en utmaning ?
För att jag blev frestad av Dödergöks alla fina tvåändsstickade vantar ?

Ja är svaret på alla tre frågorna.
Och nu ligger stickningen på bordet tillsvidare.

Men jag har en annan utmaning pågång, lilla sis undrade om jag kunde göra ett par ridvantar till hennes ena dotter.
- Det kanske är svårt ? sa lilla sis - jag ger mej sjutton på att hon vet att jag aldrig skulle kunna låta bli att försöka när hon formulerade sej så.
Så framåt slutet av veckan när jag hinner så blir det garnköp.

1 kommentar:

maja sa...

Fniss -det är väl KLART att lilla sis visste vad hon gjorde ;) Hon kan hon!!!
OCH hon vet ju att du kan också -kan det händelsevis vara så att ni är släkt? Fniss fniss...