Min allra bästa, trognaste och finaste vän är borta.
Det känns som ett stort hål som suger ner allt som kommer i dess väg, finner inga ord över hur tungt det känns. 8 år tillsammans, hon var alltid glad och fick en på gott humör.
Lilla knashunden, hjärtat mitt.
Försöker att inte tänka på annat än att producera än det ena än det andra.
Bort med alla andra tankar.
Tomheten är obeskrivbar.
2 veckor nu.
Never trust a lady, Isabell var hennes namn.
2 kommentarer:
Skickar styrkekram
Känner med dig! Låt det ta den tid som krävs med sorgen.
Skicka en kommentar