Hemkört

I gårkväll när jag skulle gå till sängs, promenerade en välfylld fästing på mitt täcke.
Promenerade var väl fel att säja för den såg utt att snart explodera och kunde knappt röra sej.
Andra år har jag haft djuraffärernas "snälla" anti-fästinghalsband på djuren men det var ju de som KemI satt stopp för, så nu testar jag ett eget hemkok.
Receptet fann jag på flera ställen på nätet och består av 1 burk timjan,1 burk rosmarin, 2 citroner och en liter vatten.

Det skall kokas och stå och dra ordenligt och kan förvaras i flaska i kylen upp till ett par veckor.
Sedan sprayar man hunden ordentligt innan man går ut.
Hunden kommer det säkert funka bra med - men hur sjutton spayar man en katt ordentligt ?
Jag har en känsla av att det kan bli en rejäl fight.

Det luktar himla gott i mitt kök just nu och förhoppningsvis funkar medlet lite ändå.

Monday bloody monday

I förmiddags låg flera av solrosorna ner över gräset, det blåste rätt bra men med hjälp av spik mellan tegel och starka rep så står de upp ännu ett tag.
De grå vantarna med röd tumme är inte färdig broderade än, kanske senare i natt, jag hoppas det .
När man har en cocker spaniel som är rädd för att bli klippt - vilket är ett måste iallafall om tassarna och öronen då kan det se ut såhär när hon smiter under klippningen.
Att ha henne på bordet och klippa är inte tal om, då skulle hon bryta benen när hon kastar sej iväg vid minsta lilla ouppmärksammad sekund, så vi har en mjuk "klipp-matta" som det inte är halkrisk på.
Hur resten av lägenheten såg ut när vi var klara, det får ni själva gissa.

Ärligt sagt är jag lite rädd för att äta Nektariner.
Fast fina är de.
Jag tror helt säkert att det flyttat in något i kärnan... lite otäckt att bita i frukten när man inte vet vad det är man biter i.
Fast gott är det.
Tur att värsta Nektarin tiden snart är slut så jag slipper plågas med ångest mera.

Odjuret som var orörligt

Jag jobbar fortfarande på de vita nålbundna och det blir en fågel på varje, sonen undrade om det var en höna !?
Det hamnade ett litet hjärta på vardera tumme på de där grågröna nålbundna som jag visade sist, nu är färgen på den här bilden lite skum, vantarna ser mest blåa ut fast de är gråa.

Det här är vad jag trodde var Tvestjärtarnas urmoder.

Så rädd jag var när jag fick syn på den !

Jag är inte så värst oroad för vare sej kryp eller odjur men den här var närmre 5 - 6 cm och jag såg framför mej hur den antingen skulle flyga upp och trassla in sej i håret (som alla smådjur gör) eller om jag försökte dräpa den så skulle den kröka ihop sej och sprattla och aldrig dö.

Jag smög mej fram och fotade för jag var säker på att ingen skulle tro mej och jag berättade om den.

När kortet var taget och jag stod tryggt i köket och tittade på bilden... då såg jag vad det egentligen var .

En bit ullgarn - gissa om jag kände mej lurad fast lättad ?

(Pappan och barnen tog sej hem utan missöden och i rätt tid btw.)