Resande ull styr mot Värmland

Nålbundet, tovat och broderat.
Medusasjalar, nålbundna vantar och handledsvärmare, tovade börsar med broderi och tovade armband.
Inte alls så mycket som jag önskat jag skulle få ihop men en del blev det iaf och tills jag ska åka till dom och visa hur nålbindning går till så har jag nog fått ihop lite till.
I morgon åker sakerna till Kvarntorps Finngård utanför Torsby.

Bråda dagar..

Nålbinder, tovar, broderar tänker och jobbar på så det knakar i kroppen och huvudet.
Jag fick en fråga om jag ville ha med hantverk på en finngård nu i sommar, och såklart kunde jag inte säja nej, det ä ju så kul och en utmaning - vilket jag gillar, men nu är det kniven mot strupen och bråda dagar.
Det ska vara levererat innan 1:a juni och i juli kommer jag vara där och visa hur man nålbinder.
Bäst att rappa vidare.

Lovat är lovat

Jag lovade lilla sis en sån där "tok"sjal som jag gjorde lite smidigt till mej själv.

Såhär gick det till... först har man en vän som har en annan vän som har sånna här nystan med ull som sitter runt sisal (tror jag det är)

 Sen bestämmer man färger. Och lilla sis ja hon är ju galen i färger så....

 Då väljer man att mixa totalt. En lång bit på sådär 1½-2meter och så klipper man till de färgerna som man valt i lite olika längder men ganska lika.

 Därefter knyter man fast de kortare på den långa med en bits mellanrum och slänger in hela kittet i tvättmaskinen, drar igång den med lite annat instoppat också på sådär 60 grader.

När mskinen sedan är klar är "tok"sjalen det också . Kanon va ?
Japps så smidigt var det.

Idag skickade jag paketet till min hemlisvän och försökte verkligen ge lite ledtrådar sådär som hon önskade. Jag skulle också vilja ha lite ledtrådar från min hemlis, jag är jättenyfiken och och har inte minsta lilla aning.... men jag har iaf börjat sticka av garnet jag fick i förra bytet... visar senare för det tar tid för en som är som mej.
Ny ska gammelhunden ut och jag ska lyssna efter fladdermössen som jag hörde igårkväll.

Jag är rätt bra ...

... jag är rätt bra på att göra snea och vinna saker...

Jag har sett att många broderar armband på ett eller annat sätt så jag blev sugen på att testa... snett japp.

Och länge har jag varit sugen på att tova ett sittunderlag med okardad krullig ull ute efter kanterna, eller egentligen skulle jag ha velat tova ett stycke med okardad ull på hela stycket, en så kallad veganfäll.
(som jag är rätt säker på att veganerna inte skulle uppskatta eftersom ullen trots allt kommer från ett djur)
Hur som helst min högeraxel fixar inte allt tovande... inte heller min handled märkte jag efter en stunds tovande vid diskbänken.
Sne och vinn den med.

Well well skam den som ger sej.

Mellanlandar en stund

Hejs bloggers det var visst ett tag sen.... jag tappade lusten när farten på datorn plötsligt begränsades, varför har jag ingen aning om, jag är urkass på datorer.

Jag tänkte iaf göra ett inlägg nu - om datorn nu går med på det.

 Jag har ju inte direkt lagt ner det kreativa men ibland är separerandet på "mitt och jobbets" kreativa svårt.
Hur som helst det har blivit en bäjbyfilt i mormorsrutor i ullgarn.

 Och en bäjbyfilt i mormorsrutor i Vickeviras bomullgarn, jag måste säja att virkandet har tagit hårt på mina handleder och fått ta sin tid. Filten är rätt liten och jag funderar på att sy fast den på ett mjukt tyg med kant och baksida. Tror det kan passa bra nu när hösten är här.
Förresten så är den till mitt barnbarn som är beräknad komma om en liten vecka, underbart härligt.

 Så igår började jag sticka lite pippistickning, fast utan de traditionella färgerna, vi får se vad det blir av det.

 Jag gillar ju mörkret och tända ljus, så jag gjöt ljusstakar i betong till värmeljus, finns i butiken och en behöll jag hemma.

 En virkad matta har också blivit klar, den finns också i butiken.

 Nålbundna handledsvärmare går åt till mina handleder.
Jag har börjat använda det redan nu, fast det ännu inte är värst kallt så tar handlederna stryk när jag cyklar.

Hantverkets dag då ?
Nej det blev inget av med den marknaden.
Sonen skulle flytta och blev riktigt sjuk och behövde hjälp och såklart ställer man upp som förälder.
Så börsarna finns kvar, till salu i butiken för tillfället iallafall. Om någon är intresserad går det bra att höra av sej.
Nu ska jag fortsätta sticka på sockorna som jag verkligen behöver till mina kalla fötter.

Broderade börsar

Jag insåg härom dagen att tiden verkligen går fortare än jag hänger med i, det är maj redan, hur har det gått till ?

Augusti är inte allt för långt borta och med augusti kommer Hantverkets dag.

Så jag har börjat lite smått med lite yllebroderi, tovade börsar med olika fria motiv.

Fågeln kan kanske se lite konstig ut med den fortsätter liksom på andra sidan.

Sen har jag ju en förkärlek till skalbaggar, jag har några sittandes runt min handled.
Dottern brukade säja att det är bajsbaggar och det kan hon få trycka om hon få tycka om hon vill.

Idag, en måndag i november

Jag började dagen med lite småfix som var kvar efter helgens facelift av butiken, som lite prismärkning och en sladd som skulle nitas fast efter väggen och sen behövde jag liksom känna av butiken i sin nya skepnad.
Det känns bra, mycket bra.

Sen behöver väl varje butik som ska ha lite julkänsla några julstrumpor ?
Det blev rejält stora så det får plats med lite klappar där i.

Gipstavlorna med tovade hjärtan var inte värst lätta att fota, ljus bakgrund och mörkrött hjärta.

Nu kommer färgen lagomt med våren

Är det inte som så att det bör färgsättas lite under påsken ändå ?
Jag tycker det så jag tovade lite ägg, några minismå och några lite större och alla fick prickar.

Jag testade göra några lampkjolar också. Sydda med dragsko och gammal spets.

Och min fina gamla rödklöver som faktiskt är 21 år gammal har krupit upp ovan jord - då är det vår - inget att diskutera ens.

Den blir stor och maffig och helt underbar.

Det är samma kruka men med 7 dagars mellanrum så den växer så det knakar.

Ibland går det bra och ibland inte

Det gröna goa garnet som jag en gång köpt på en marknad började ta formen som en slätstickad sjal för ganska länge sedan.

Härom dagen repade jag upp den och påbörjade ett par sockor men när den första var klar så upptäckte jag att den var väldigt för stor, så kan det bli när man inte kan sticka efter mönster.

Så nu är den också upprepad.



Istället började jag sy ett par tofflor i tovat och i miniformat inspirerad av Mamma P, jag har gjort sånna förut men jisses så länge sedan det var.
Men himla kul och de blir så söta.

Ett tips

Om man ska nåltova behöver man ju hållas på något för att inte hacka ihjäl sej och disksvampar funkar ju men blir snabbt nedslitna tycker jag.
Men har man tex Fristads knäskydd ja då funkar det suveränt. Lite extra motstånd kan det såklart bli om man kör ner nålen djupt men det lagoma djupet kommer man snart in i.

Min fuskull.
Småduttar från Nepal.
Fast köpt på Ide´och Hobby.
Större mängd färgad kardflor av bättre kvalite´köpes hellre på hos Åddebo ull .

Ordförandekursen är avslutad och i ärlighetens namn är jag inte riktigt säker på om jag blev särskillt klokare.
Intressant såklart men blev jag klokare ?
Några kontakter knöts och det är alltid bra.

Nix nu blir det soffan och vantstickning, med kalla och stela händer tyvärr.

Tova för hösten

Det är härlig höst och ullen och tovning känns mer aktuellt än någonsin. Jag har fuskat, jag har köpt färgad ull, så sant men det känns okej.

Torrtovat eller nåltovat är dessa, tanken är att såpan ska fram och det ska gnos ordentligt men jag satt framför tv:n och ullen stod där så lockande brevid så jag kunde inte låta bli.
Dessutom tar den traditionella tovningen för hårt på handleder och händer så jag börjar såhär så kanske det går finfint.

Jag känner nästan för att krypa ner i ullsäckarna och bara mysa.

Detaljerna man mycket enkelt kan få till med tovningsnålen kan jag inte få till med den vanliga tovningen.

Prova själv om ni inte redan gjort det, det är roligt .

I övrigt har livet mest handlat om möten och åter möten och sjukgymnastik för ryggen är för bedrövlig, jag undrar om jag någonsin kommer förstå vad en ordförandes riktiga roll är.

På tisdag ska jag iallafall försöka.

En heldags kurs i Ordförandeskap ska jag försöka mej på, vi får väl se om jag blir något klokare eller om de övriga skräms bort av alla mina frågor som jag inte kommer kunna hålla tyst med.

Tens apparaten är hur som haver min allra bästa vän nu, utan den skulle jag inte klara mej.

Lev väl

Den Gröne Saten

Den Gröne Saten har visat sej svår att få klar, svår att bli nöjd med och svår fotograferad.

Såhär blev den iallafall.

Den har en sväng varit snärjd i silvertråd som togs bort med stor möda och stort besvär, den har också varit smått klädd i fint nätt knypplad spetsband som också togs bort.

Och namnet....

Den är klar och namnbyte känns inte aktuellt känner jag klart och tydligt.

Grön tjyvkik

Under en längre tid har jag jobbat till och från på den Gröna Saten, som den har fått heta. Nu verkar det som om den Gröna Saten får ett nytt namn om inte allt för lång tid, om det går som jag tänkt mej.
Den är inte klar än så någon offentligare bild än såhär blir det inte ännu, det får vara lite hemligt ett tag till.

Påbörjade en slätstickad sjal i mellerat mysig grön Old Mill, jag tycker verkligen om det lite småriviga garnet - som dottern den känsliga kallar det.

Håller också på med ett par supervarma tofflor som är helt smaklösa ;)

Men jag fryser om fötterna och visste inte vad jag skulle ta för garn, då fick det bli det garn som jag inte visste vad jag skulle använda till.

Idag gick jag en kurs som heter Nya Steg och är (tydligen) föräldrautbildare nu, det känns spännande och utmanande. Jag hoppas bara att det blir en massa anmälningar nu så det blir några kurser.

Smultron,tumlösa vantar och knivskadan

Nåltovade smultron på strå som är en lintråd egentligen.

Jag har sett liknande förut men när jag gjort de här tyckte jag inte alls det ser ut som smultron.

Dottern tyckte att det såg ut som jordgubbar så kanske är smultronen för stora.

Fast jag ville ju att de skulle synas så de får duga.

I våras fick jag en beställning på ett gäng vantar, hälften nålbundna och hälften stickade.

Tre par nålbundna är klara ja förutom att de är tumlösa och inte broderade än men det är på gång.

Härom dagen skar jag mej på min vassaste storkniv, och jag tyckte just då när det blödde rättså rejält att det var större än vad det egentligen var.

Jag borde väl vara utan plåster så det hålls torrt och får läka men jag fastnar i allt och det svider och blöder så plåster får sitta på.

Förr eller senare ska det väl gå ?

Tack o lov nu är det värsta över, sant är att jag inte är någon jul älskare. Sen kommer nyår och påsken, inte lika hemska men inte skoj ändå.
Ännu ett försök att få till ett par tofflor gjorda efter fröken c´s mönster har gjorts, och precis som förra gången så vill det sej inte.
De här är maskintovade två gånger på 60 grader, första gången med tvättnötter och andra med såpa. Lite tovade de ihop sej men ja bara lite.
Nåväl, de är varma fast det ser ut som tofflor som min gammelfarmor gjorde när jag var liten.

Finaste och goaste cockern börjar se lite långhårig ut igen, och en närstående sa att hon blir mer och mer grå snabbt. Jag hävdar att det måste vara nån slags vinterpäls och inget annat.

En av de fem´s vantar låg på gränsen storleksmässigt så nya stickas i blått.

De senaste dagarna

Om man nåltovar eller torrtovar som jag också hört det kallats så kanske man använder en disksvamp och jobbar på.
De blir nedslitna väldigt fort så jag kan rekomendera ett knäskydd från tex Fristad som har arbetskläder och även knäskydd i nåt slags gummimaterial.
De är suveräna att jobba på och håller en evighet.

Eftersom det inte längre är fullt lika akut att få den nålbundna tröjan klar så har jag bestämt mej för att vara med på julmarknaden ... fast jag inte fick med mej lilla sis som jag hade önskat.
En vecka har jag på mej att få ihop lite saker så det kommer inte bli vidare proppfullt på mitt bord, men hellre lite lagomt än proppat så inget syns. Jag vill ju så gärna stå där också, det är en känsla utan dess like - vare sej man sälje bra eller ej.


Ett par vantar har jag påbörjat, enkla och rätt grabbiga är tanken att de ska bli.
Jag kunde liksom inte låta bli.
Särskillt inte efter att ha fått tag på tio härvor ullgarn på Myrorna för en hundring sumasumarum. Lite rivigt garn men helt okej (dvs inte om dottern får bestämma alltså)
Härvorna fick ligga i frysen ett par dygn och det var inte alls meningen att jag skulle röra dom men va fasen...det var svårt att låta bli, för svårt.

En glad sak som hände igår var att dotterns farmor ringde mitt i deras flytt och frågade om jag ville ha hennes spinnrock - som var komplett, det om något kan man bli glad för.
Så vill någon ha en spinnrock utan "spolvinge" så är det bara att hojta till och komma och hämta för jag har inte lyckats hitta någon som har lust att fixa den så den åker ut inom kort.

Tunga tankar hänger också på men det skippar jag, men det ligger som ett lock på en storkokande gryta.

Stackars Jack...

Nu äntligen är Jacks "jacka" klar och skickad, den bör vara på plats i morgon om inte posten segar, ska bli spännande att se om det kan tänkas passa...... om han inte blir skraj och drar när han får se vad jag broderat och tovat ihop till honom.
Man knäpper med kardborreband uppe på ryggen.

Fast handskrället värkte så jag fick inte till någon tovad undersida på jackan utan la ett köpt tunnt ylletyg 4 dubbelt och sydde samman det - mjukt och skönt.

Ylletyget sydde jag också fast på insidan av det tovade ryggstycket, för då spelade det inte så stor roll hur jag fäste trådarna där.

Eftersom jag måste byta arbetsställning titt som tätt nu så ville jag testa sticka en polo - slänkappa med små bralls vilket inte ser klokt ut - men ja Jack kan säkert ha det som gosefilt eller nåt.

Färgrann krage och ben iaf, så han inte kommer bort i gråvädret .