Så litet så underbart

 Så blev jag farmor till en så liten och helt otroligt underbar liten tjej.
Två dagar gammal är hon nu och bara 2800 g och 48 cm lång, så mycket mindre än jag trodde hon skulle vara.Hennes pappa är iallafall nästan 2 meter och mamman lång hon med.

Jag känner hur hjärtat svämmar över.

En seg men trevlig fredag

15 stycken mormorsrutor väntar på att bli något.
Först hade jag en plan men ju fler rutor dessto vagare blev planen, så de får ligga på hög i avvaktan på en ny plan som inte är riktigt klar än.

Snöväder blev det idag också, jag trodde den avvikit för gott för den här delen av året men jag trodde fel.
Tiger ville absolut ut men ville snabbt in igen. Celeste sitter innanför och tittar nyfiket på honom.

Och med cykel i snöovädret och kastvindarna lyckades jag ta mej iväg till posten och skicka paketet till systerdottern.

Det blev allt en del värmeljuskoppar att skicka tillsammans med halvvantarna som förhoppningsvis kanske faller lilldamen i smaken.

Det återstår väl att se.

Nu ikväll har inte många knop gjorts.

Sonen med tjej kom hit och åt tortillas och jag tror att han lyckades fixa till spinnrocken.

Jag skäms men ärligt sagt har jag inte orkat testa den ordentligt, latmasken har slagit till ordentligt.

Några dagars händelser

Jag har varit ute på en mindre tur till lilla hemstaden.
Väl där ville jag se mitt barndomshem, det såg rent förjäkligt ut, som ett ruckel som snart skulle rivas.
Det ligger en polisstation alldeles i närheten så jag styrde mina steg dit för att ta reda på vem som ägde det nu, märkligt ställe att göra det på men eftersom ett par suspekta människor gick ut därifrån så tänkte jag att polisen säkert har koll.
Hur som helst, efter att ha fått reda på hur det låg till frågade polisdamen vad mina släktingar som ägt huset hette, så säjer hon : kom med här ett ögonblick, jag vill visa dej något.

Väl innanför låsta dörrar visades jag fram till en flera meter stor bildväv.
Det här är Karlsson som enligt konstnären hade nåt slags åkeri och troligen hade med mitt barndoms hus att göra. Om detta är sant så är det alltså min morfars farfar på bildväven.
Mycket spännande.
Problemet var attpolisdamen inte visste namnet på konstnären och jag kunde inte se någon signatur, jag vill väldigt gärna ta reda på mera om detta.

Och våffeldagen kom och gick och förde mest med sej ett flottigt illamående.

Tvättsvampsfröna växer vidare och balkongen är halvt som halvt vårstädad, jag har söderläge så det blir väldigt varmt i den inglasade balkongen.

Glasen utåt tänker jag inte putsa förrns gruset är uppsopat.

Efter ett telefonsamtal ska jag iväg på ett möte, en timmes funderingar kvar om jag ska tacka ja eller inte.

Hemlisen är klar

Cirklarna är satta på plats.

Nu passar dessa inte mej, för de är gjorda till systerdottern, men för att få dom på foto fick jag tränga på mej dom.

Jag vet att lilla sis kommer titta på dem inom några dagar men jag hoppas hon håller det hemligt tills de kommit fram med posten.

Systerdottern har bett mej samla värmeljushållare för de är med i nån slags tävling eller något i skolan, så jag eldar värmeljus som tusan och vill inte skicka förrns om någon vecka då det hunnit bli fler i samlingen, då skickar jag med handledsvärmarna.

Så lilla sis - du får hålla snattran om dem.

Det hårda livet

Igår blev livet lite hårdare att leva.
Igår pratade jag med systerdottern Den Tuffa på msn.... mmm jo den tjejen kan få mostern att skaka illa av dålig samvete.
Igår pratade jag också med karlns ena dotter på msn och jo såklart hon också gav mej dåligt samvete.

Den ena : - Jag har faktiskt fyllt år ! - Kan du stika mej nåt och skika hit det med posten ? Ungefär så skrev hon, den goa tuffa systerdottern, hon som jag VET kommer gå långt här i världen.

Den andra : - Varför bor du så långt bort ? - Vet du att jag grät när jag och pappa åkte hem från dej ? - Kan du inte flytta hit ?

Gissa hur urusel man känner sej efter sånna samtal ?
Dessutom fick jag höra att jag är såå snäll och go och omtyckt av båda två...
Sablans ungar, mitt hjärta går ju itu.

Släkthistoria

Dagens bloggande tillägnar jag min farfar och hans fru, min farmor - de bästa jag hade.

Det här är alltså min gammelfarfar, alltså min morfars far.

Han var världens bästa farfar och jag är väldigt stolt över honom.

1940 åkte han tillsammans med 13 andra män i sina lastbilar över isen till Finland och hjälpte finnarna att evakuera när ryssarna kom, de hade bara några dagar på sej att evakuera.

Efter ganska mycket sökande lyckades jag hitta datumet då farfar var med i tidningen, för de kom från tidningen och gjorde en intervju med honom 40 år efter händelsen.

Jag minns när jag var liten och han berättade om det, fast då förstod jag inte hur stort det var, men jag kände att min farfar hade gjort något väldigt bra men farligt. Hur orolig ska inte farmor ha varit när farfar kände att han var tvungen att hjälpa till och satte sej i sin lastbil och for ? Jag önskar de fanns kvar i livet så jag hade kunnat fråga dem.

Det är inte mycket i min släkthistoria som jag är särskillt stolt över men det farfar gjorde känns stort.

En himla bra dag och helgen är räddad

Först en lång skogspromenad i tung snö med cockern som älskar snö det var skönt som sjutton. Väl hemma hade uthämtningsavier kommit på garner från Handlas Hantverk, böcker och fröer - ja man blir himlans glad då.
Och sonen ringde och sa att han varit på en givande anställningsinterju, han skjutsade mej så jag kunde hämta ut paketen och handla.

Helgen räddad.

Hindersmässo dax

Lilla sis som är här denna veckan är duktig och pluggar för fullt och jag får inte mycket gjort, vi sitter mest och fikar och pratar och skrattar.
Hon och jag är inte uppvuxna ihop så det känns super bra.

Nu har Hindersmässan kört igång så när sis slutar skolan idag ska vi mötas där och ta en titt. Man kan se lite av rusningstrafiken från webcam som är vid slottet, jag som inte är nån vän av folkmassor bävar men måste man så måste man, iallafall en stund.

Kan ju säja att jag bävar för det men måste köpa kryddor som vanligt så jag klarar mej till nästa år och så ska jag se om jag hittar nån som säljer garn - om jag orkar vandra omkring så länge.

TENS apparaten är förövrigt underbar, min bästa vän liksom.

Snart blommar min orkide´som jag fick för ett år sedan.

Tisdag är det troligen idag

När jag ska göra något är det vanligtvis så att det brukar krångla en del först, inget ovanligt för mej men inte så skoj.

Nu blev inget spunnet i fredags, spinnrocken jag fått måste ha fått sej en smäll för den var sne som attans, gamla spinnrocken togs upp ur källaren och med finurliga lösningar försökte jag få ihop två till en men icke, efter flera timmars krångel gav jag upp.

Kartonger med ull fick ställas tillbaka.

Jag fick nålbinda på tröjan istället.

Bytesvantar är skickade och förhoppningsvis framme ?
Jag hoppas de passade på tjejen som ska ha dom. Bild kanske kommer senare.

Under lördagen tittade jag på Milis nya kollektion av temperafärger, det var fina färger, flera som passade min smak.

Och i söndags kom lilla Sis hit, mycket bubbel och skratt har det varit. Känns schysst att ha henne här tills på fredag. Jag har till och med lyckats övertala henne om att hon ska brodera den där manchester väskan hon köpte på R.K igår.

Jag själv var på sjukgymnastiken igår och fick låna en sån där el pryl som man fäster på onda stället, jag hade den nog på i sådär 4 timmar igår, och hela natten,trots systers varningar.
Det var underbart att slippa vakna med stelhet och värk i morse.
Så mera el åt kroppen.

Vi två obstinata

Min obstinata 11 åriga dotter flyttar från och med idag ut på gården, har hon sagt.
Varför ? - Jo för att jag den obstinata mamman har tackat ja till en bäddsoffa som jag tänkte ställa i dotterns rum.
Därför att vi tillsammans hade bestämt att göra iordning dotterns rum till ett lite mera tonårsaktigt rum.
Men nu har hon ändrat sej.
Men inte jag.
Visst det är hennes rum, men om ett litet tag ändrar hon sej säkert igen och då har vi ingen mysig soffa att ställa in i hennes rum....
Så ja, just för tillfället är läget så.

Jag håller iallafall på och tömmer hennes rum, och jisses va hon har en massa skit- rent ut sagt, hon är en riktig skräpfia.

Kanske tur att hon är i skolan när jag river loss där inne.

Tur att man kan gå ut i skogen och andas då och då.

Ensam och virrig

Dottern åkte vid lunchtid idag och jag har virrat omkring som en yr höna.

Jag lugnade inte ner mej förrns jag vid 21 - tiden kom på att jag kanske skulle äta något, jag hade bara ätit frukost så jag gjorde en stor gryta med min Indiska linsgryta - kryddrikt och murrig.
Borde nog ha tagit ett kort på hur det ser ut... sonen tycker det ser ut som.... ja något som inte ska vara i närheten av en gryta och det tog lång tid innan han vågade smaka.
Från början skulle det vara en soppa men jag kokade linserna så länge att det blev en gryta första gången, numera har jag tjockt med linser i.
Mycket gott om jag får säja det själv.

Ja, jag klippte grannen men därefter har jag inte haft ro att göra något, jag försökte nålbinda men slet av garnet hela tiden så jag fick lägga det åt sidan.

Men i morgon kanske jag kan andas lugnt och tänka igen.
Det är jobbigt att nästan aldrig vara barnledig och när man väl är det så vill man inte vara det heller.

Vad gör man när man är ensam ?

I morgon förmiddag åker dottern på kollo.

Jag - mamman ska vara ensam singularis i två veckor - jag kommer stå här och stirra .. ja för jag vet knappt hur det är att bli sådär ensam en längre tid.

Händer inget som tex ett sammanbrott så är det meningen att karln ska komma hit om en vecka.
Nu brukar jag inte få sammanbrott särskillt ofta och skulle jag få det så varar de inte särskillt länge, det tar för mycket på krafterna, nej det handlar om sammanbrott för att jag är ensam hemma.

- Vad gör man ensam hemma ?

Och sedan då när man börjat landa ja då ska en karl komma och blandar sej in i livet som man börjat andas i.
Ja det ordnar sej nog, men hemskt känns det just nu. Dottern var som en skuttande fjäder och jag det samma nu ikväll.
Det har packats ner och packats upp om och om igen. Listor har prickats i och så stora kramen då och då. Sen blev det ostbågar och Pimp my ride på tv och hunden låg nöjt på golvet nedanför och fångade fallande ostbågar.

I morgon är jag ensam .... hur ska jag få något gjort alls ?

Det vore härligt med en liten men jag skulle kanske kunna nöja mej med lite nytt fint garn

Lilla sis blev snittad idag och det var sant, det blev en tjej, 52 lång och drygt 3200 gram.
Jag fick en bild överskickad på lilla underverket via mms, det var allt en himla slät och go tjej.
Det är hemskt lätt att bli sugen på en liten en igen, men har man en som för några dagar sedan blev 20 år och en 10 åring, då är det väl knappast läge att skaffa en till... hupps ... så gammal jag blir när jag tänker på saken.

I morgon åker jag och dottern norröver, till Härnösand.
Det kommer nog bli en tuff resa för det trevliga diskbråcket har börjat göra sej påminnt.
Håller på och packar för fullt och säkrast att jag fortsätter med det.

Men jag funderar på om man kanske skulle försöka ta en tur till Garnkorgen i Sundsvall, men funderar på om man kanske måste ringa innan ... det tycker jag inte alls känns så bra, vill ju bara slinka in liksom.

Två flyttar åt olika håll

Sonen den långe, har återigen flyttat. Denna gång till en helt egen lägenhet, en helt tom lägenhet. Han har ju bott i möblerade och andrahands förut men nu är det hans egna, gissa om han är lycklig ?
Kruxet var ju att han inte hade något att fylla den med. Och möblemang är inte billigt, särskillt inte om man inte har något alls. Så igår tog vi en sväng till Myrorna och köpte soffa, säng, bord, byråer, tvbänk, sängbord, gardinstänger och ett par lampor. Tur att begagnade affärer finns för vem har råd att köpa allt nytt ?

I förrgår begravdes min mormor, det var tungt.
Efter själva begravningen ville jag gå in en stund till kistan och bara tänka lite, väl där fick jag se att en dam från begravningsbyrån höll på och fotade blomster och kistan.
Hon sa att det var till ett minnes album, jag vet inte riktigt vad det är men jag som inte umgås med resterande släktingar kommer nog ej att få se bilderna.
Hur som helst så frågade jag damen om hon möjligen kunde maila över några av bilderna till mej vilket hon gjorde, jag fick dom igår.
Kruxet är att dom är skickade i Word, och jag har inte word - jag har försökt öppna i annat format men får det inte att fungera, känns mycket sorgligt så om någon har något tips om hur jag ska få det att fungera vore jag hemskt tacksam.